French Painter, ca.1885-1956 French painter, stage designer and illustrator. After studying porcelain painting at the Sevres factory (1901) and drawing in Paris under the French flower painter Madelaine Lemaire (1845-1928), in 1903-4 she studied at the Academie Humbert in Paris, where she met Georges Braque and Francis Picabia. In 1907 she first exhibited paintings at the Salon des Independants, met Picasso at Clovis Sagot gallery and through Picasso was introduced to the poet Guillaume Apollinaire. Laurencin and Apollinaire were soon on intimate terms, their relationship lasting until 1912.  Related Paintings of Marie Laurencin :. | Children-s play | Portrait of Femail | Self-Portrait | Portrait of Tiliya | The Girl with guitar |
Related Artists:
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Pieter de Grebber
(c. 1600, Haarlem - 1652/3, Haarlem) was a Dutch Golden Age painter. De Grebber was the oldest son of Frans Pietersz de Grebber (1573 - 1643), a painter and embroiderer in Haarlem, and the brother of the painters Maria and Albert. He learned to paint from his father and from Hendrick Goltzius. He was descended from a Catholic and artistic family and his sister Maria later became the mother-in-law of Gabriel Metsu. He was a friend of the priest and musicologist Jan Albertszoon Ban, and had a poem set to music by the Haarlem composer Cornelis Padbrue. In 1632 he became a member of the Haarlem Guild of St. Luke, but he had already been active as a painter for 10 years. His pupils were Gerbrand Ban, Nicolaes Pietersz Berchem, Egbert van Heemskerck, and Dirck Helmbreeker. In 1618, father and son went to Antwerp and negotiated with Peter Paul Rubens over the sale of his painting "Daniel in the lions pit". It was then handed - via the English ambassador in the Republic, Sir Dudley Carleton - to king Charles I. Pieter got important commissions not only in Haarlem, but also from the stadholder Frederik Hendrik. As such, he worked on the decoration of the Huis Honselaarsdijk in Naaldwijk and at the Paleis Noordeinde in Huis ten Bosch in the Hague. He painted altar pieces for churches in Flanders and hidden Catholic churches in the Republic. He may also have worked for Danish clients. Pieter remained single and lived from 1634 until his death at the Haarlem Beguinage.
Ferdinand von Olivier
painted Loisachtal in 1842-1845